
Så kom domedagen för våra ulliga vänner. Det är väldigt påtagligt varifrån köttbiten på tallriken kommer ifrån när lammen tystnar. 25 kg kött kom tillbaka i en låda och efter 3 dagars styckning och malning hade jag tappat aptiten. När det kom var det ju bara grovstyckat så det krävdes ju att det finstyckades om man inte vill lägga köttstycken stora nog för 10 på grillen. Jag gömde mig i ett hörn av huset
(finns inte så många rum att tillgå här) först då jag ju har lite fobi för kroppsdelar och Danny fick visa upp bit för bit för att jag skulle kunna göra en anatomoisk bedömning. Vad man kallar styckbitar (typ fransyska) hade jag ingen aning om så det fick bli beskrivande förklaringar så som "typ ryggslut, bred ryggkota med mycket muskelatur". Det tar nog många veckor innan jag kan laga lamstek tyvärr. Jag vet ju att det har haft ett toppen liv men dock blev dom slaktade på slakteri och det är ju det som är det stora djurskyddsproblemet. Nu har jag dock fått ett tips om en man i grannskapet som kan komma och hjälpa till med hemslakt till nästa år. Det bästa skulle ju vara att slutstationen på den sista resan bara var bakom ladugården!
1 kommentar:
du är en tuff kvinna stina!
Skicka en kommentar