Inte visste jag att Danny hade talang för att odla grönsker när jag träffa honom för första gången. Att han också älskar att baka bröd och kakor, plocka svamp, koka sylt, sköta får, dela kudde med en hund hade jag ingen aning om, då hade det kanske inte tagit så lång tid för honom att fånga mig där borta i London. Jag visste ju hur jag ville leva livet på landet och inte visste jag att det fanns en bonde inne i teater chefen som ihärdigt uppvaktade mig, han som varit musikalartist, han som inte kunde äta vegitariskmat för man blev ej mätt, han som dränkte disktrasan i klorin var dag, han som bara åt färdigasås på burk med pasta och han som jobbade minst 48 timmar i veckan och kom hem slutkörd på kvällen och sa "I need a Vodka"! Hundar var ingen favorit och de fick absolut inte sova i sängen, nu ligger Danny och Fossey där bredvid varandra på morgonen när jag går till skolan och snarkar i kapp.Så kan det gå!
Nu tycker ni nog att jag börjar gå lite för långt med mitt ömmande för djuren eller? Men jag lovar det är inte som ni tror! Förvisso är Lilla Danny väldigt söt i sin lilla hätta men de ni ser är en mycket finurlig lösning på ett problem. Det vissade sig vara svårt att få bandagen att sitta kvar på skadade men ack så livliga lamm, men så fick vi denna snillerblixt. Vi införskaffade några himmelsblå babymössor och klippte hål för öronen, dom sitter som en smäck samtidigt som dom är luftiga och håller flugor borta.




