-->Jämtgeten Asta betar inte längre på våra ängar. Det är verkligen hjärtskärande att höra hennes dotter Ines gå runt på ängen och ropa efter sin mor. Sedan några dagar tillbaka har vi kämpat med att få Asta frisk men tillslut fick vi tyvärr ge upp och låta henne gå. Det började med att hon tappade aptiten och tillslut gick det inte ens att locka henne att äta det finaste av smultronblad. Det är inte för inte getter har ett rykte om sig att äta allt, alltså förstår ni säkert att när en get matvägrar är nått galet . Tillsammans med veterinären har vi klurat oss trötta på tänkbara orsaker men inte kommit på något som gav en lösning på problemet. Förhoppningsvis kan iallafall obduktionen ge oss ett svar.
Det bästa är när ett djur flyttar in på gården men tyvärr innebär det också att de en dag försvinner ifrån gården. Men den tiden man får leva med dom väger upp sorgen när tiden tar slut.
Känns dock som om vi har haft lite väl mycket otur när det gäller gårdens idisslare så jag hoppas det är slut på det nu.
Inlägg
