Ringblommmor och bilresor.

Ringblommor kan man aldrig få för mycket av. Dom självsår sig i vårat trädgårdsland och vi låter de växa kvar så länge de inte står helt i vägen för det grönsaker vi odlar. På så sätt blir grönskanslandet lekfullt färgglatt och lite vilt. En fin kontrast till den kontrollerande och inordnade odlingen av grönsakerna. Lukten av ringblommor för mina tankar till bilresor hem från sommarstället på höstarna när jag var liten. Min mor plockade nämligen stora buketer som hon tog med sig hem till stan efter helgen.  Hela bilen fylldes då av doften av dessa underbar blommor.

Pionvallmo

En ny favorit är denna pionvallmo som dykt upp som en mycket glad överraskning i vår trädgård. Fröna vi fick av svärmor förra året skulle vara gula welshpoppy men vissade sig vara dessa skönheter. 

Kväll över kullarna.

Örtagården

Skördetiden i grönsakslandet har börjat och i helgen har vi skördat allsköns örter. Det märks att trädgårdsmästaren kan sin sak, för han kommer inte med ett litet knippe dill, han kommer istället bärandes på 1,6 kg dill. Dill som tur är gott, lätt att frysa in och mycket användbart så det lär gå åt. Saken är dock den att detta bara var den första skörden så mer dill lär det bli.


Så om någon behöver en kvist till kräftskivan vet ni  vart det finns att hämta. Några små svarta krukor med Basilika från matbutiken behöver vi inte heller köpa i vinter eftersom frysen nu är full. Det växer så det knakar i växthuset och lägger jag pesto i varenda maträtt i ett försök att göra av med all denna mängd.  

En famn med persilja blev det också. Men även i detta fall var det bara en första skörd. Jag tycker att vi borde börja sälja till den lokala grönsaksbutiken för dessa mängder är långt mer än man behöver i ett hushåll under ett år.  Förutom dill, basilika och persilja skördades även timjan, dragon, mejram och koriander. Koriandern hade dock hunnit gå i blom och det gav bara en liten skörd. Inför nästa år får vi jobba mer på just den kryddan.

Persiljefamn

Orm snuvad på middag

I söndags när jag höll på att arbeta mig igenom den nu mer aldrig sinande tvätthögen hörde jag hur Trädgårdsmästaren stod ute på gårdsplanen och gastade. Vad i all sin dar har fått honom att lämna sitt grönsaksland, var det första jag tänkte. I nästa stund stormade han in i huset och bad mig komma med ut fort eftersom hunden och katterna stod och nosade på en orm. Det visade sig vara en snok som tur var. 

Värre för den stackars ormen skulle det också visa sig bli. För i min välvilja att flytta ormen undan en vass katt, en närgången hund och en högljud trädgårdsmästare skrämde jag ormen så pass att hans nyligen svalda middag återigen såg dagens ljus. Bredvid ormen i hinken låg nämligen plötsligt även en levande men illa tilltygad groda. Här gäller det att göra lidandet kort för den stackar grodan tänkte jag och drämde till den ordentligt med en trästolpe.

Ormen placerades sedan på ett lugnare ställe med sin nu stendöda middag. Det visade sig dock att ormen inte var vidare sugen längre för när chocken släppt gav han sig av utan att återigen inmundiga denna franska delikatess. Han hade väl tappat matlusten efter uppståndelsen kan jag tänka och var nog även ointresserad av dödabyten.