God Jul!

Här är gårdens fina jul kaniner ute och leker i nysnön. I julklapp önskar jag mig att alla kaniner fick leva så här. Inte ensamma och bortglömda i en liten bur för vårat nöjes skull. Vi får se om tomten kan göra något åt detta . Alla här på gården, både stora och små, befjädrade och ulliga, två- och fyrbenta önskar er alla en GOD JUL!

 

 

Sköna gröna rosenböna

Jag kan starkt rekommendera att man odlar lite egna rosenbönor eller blomsterbönor som det också kallas. De växer så det knakar, ger massa goda bönor och har fina blommor. Jag odlade dessa bönor på balkongen när jag bodde i lägenhet för en evighet sedan. Efter som det växer så fort och med sådan kraft täckte det snabbt in balkongräcket så det blev som en fin grön häck.

 Om man vill äta dem som en helbön skida får man lov att skörda dom  innan bönorna börjar växa inne i skidan. Men man kan också låta den växa vidare och sedan skörda de mycket vackra rosaspräckliga bönorna.  Sorten vi odlade i år och de som är på bilderna heter ”Painted lady” .

Äpplebollar

I söndags pressades gårdens äpplen till cider och must vilket innebar ett himmelrike för Fossey. Han var överlycklig för alla bollar vi samlade in i hink efter hink. Tillsynes oändligt många bollar som han bara kunde gå och hämta för att lämna till oss så vi kunde kasta  dom åt honom. Några liter cider till hade det nog blivit om det inte vore för att han som sagt sprang iväg med alla äpplen som vi samlat in. 

Spa weekend och storstädning



Ginger Rogers i sin badrock redo för spa.

Vi har undrat ett tag varför några av hönsens fötter såg lite skruffiga ut, tyvärr visade det sig att det berodde på något som kallas fotskabb / kalkben.  Det rör sig om ett  litet kvalster som flyttar in i huden på de stackars hönsens fötter och ben, ibland även på kam och slör (den röda hudfliken under hönans haka). Kvalstret har sedan den otrevliga sedvänjan att gräva gångar under hönans hud  och lägga sin ägg där. Detta är förstås är mycket obehagligt för den stackars hönan och ger inflammationer i huden. Om man inte behandlar mot det kan hönan få sår, sprickor och ledinflammationer m.m.  

Rita Hayworth i fotbadet.

Så vi insåg att vi stod inför några helgers hårt arbete med att befria våra kära pullor från detta elände.  Hönsen åkte ut ur sitt hönshus som sedan städades mycket noggrant. I en vecka fick hönshuset stå tomt för att ta död på eventuella kvalster som dröjde sig kvar. Hönsen fick  i sin tur åka på spa weekend. Varje lördag under tre veckor har nämligen ägnats åt hönsspa.  Alla hönor och tuppen fick först ett varmt fotbad med skrubb och pealing, detta åtföljdes av frottering  för att sedan avslutas med en fotmassage med välgörande salvor. Ansiktsmask på kam och slör ingick också som en behandling två av lördagarna, ett mycket generöst erbjudande må jag säga.

Ginger "njuter" av fotmassagen. 

Till en början var hönsen förstås lite skeptiska till behandlingen men under den tredje och sista omgången tror jag de började slappnade av lite. Om inte så hade det i alla fall insett att vi inte var ute efter att döda dem, något vi i det här fallet kan tolk som ett gott betyg!

Som sagt sisa behandlingen är nu avslutad och hönsen är tillbaka på sina pinnar i ett skinande rent hönshus. Nu hoppas vi bara att allt jobb har gett önskad effekt och att kvalstren inte återvänder.

Mother Moons björnbär

När vi flyttade in på gården fick vi en fin inflyttningspresent av min väns kära mor. Det var en liten björnbärsbuske som så här fem år senare blivit mer än dubbelt så stor. Den hade nog kunnat vara större om hungriga djur låtit bli den. En vinter smakade ett av våra får på den och vinter efter var getterna där och mumsade stora tuggor.

Men i år har den fått vara ifred och för först gången har vi också kunnat skörda flera utsökta bär. Nästa år kanske vi kan bjuda den omtänksamma modern på björnbärspaj!

Vilka nötter!

Jag älskar verkligen sommaren för då får man oftare chansen att se nötkreatur i den miljö de verkligen hör hemma i! Dom ligger i gräset och idisslar i lugnad ro, rullar sin långa tunga om grönt gräs och kommer nyfiket springande för att kolla in vem som kommer gående förbi utanför hagen.

Jag drog ju lite intressant fakta om småkrypen här om dagen så här får ni lite info om dessa lite större djur också. Intressant tycker i alla fall jag att det är eftersom jag skrev mitt ex-jobb om hur just nötkreatur och fårs sinnen påverkar hur vi bör hantera dem bäst. 

Nötkreatur har ett synfält på över 300 grader. Ögonens placering och den horisontella pupillen gör att nötkreatur kan se nästan allt runtomkring sig utan att de behöver vrida på huvudet. Precis bakom rumpan kan dom dock inte se något. 

Man kan tycka att nötkreatur är lite lättskrämda och hispiga men det har sin förklaring. Deras ögon har svårt att snabbt fokusera blicken på närliggande objekt var på det tar tid för dom att se vad det saker egentligen är. Det har också svårt att upptäcka stillastående objekt på långt håll men de är däremot duktiga på att se rörelser. De kan därför lätt bli skrämda av okända objekt och snabba rörelser eftersom de som sagt  har svårt att avgöra vad det är men har lätt för att upptäcka dem.

Varför är det så här då? Jo för att detta gör dem väl anpassade till livet som bytesdjur. Sättet deras syn är utvecklad på gör det lättare för dom att upptäcka rovdjur som lurar på dom.

Så är det sant att tjurar bara ser rött? Nej troligen inte, forskning pekar på att de endast är delvis färgblinda och att de ser färger på samma sätt  som färgblinda människor. Så varför blir tjuren då så arg på matadoren i tjurfäktningen? Bortsett från att matadoren är synnerligen otrevlig och sticker vassa svärd i tjuren så är det själva viftande av det röda skynket som tjuren reagerar på.  

För om ni minns är det fenomenala på att se rörelser som det i sin tur blir rädda för. Matadoren en man som är väl medveten om hur tjurens syn fungerar. Han vet hur han kan skrämma upp tjuren och vart han ska stå så att tjuren inte ser honom trots att han står mycket nära.  Så på ett sätt är matadoren bara en duktig etolog men utan känsla för empati förståss!

Vinterplaner med hamlade träd.

Redan nu är det dags att börja planera inför vinter. Visst låter det långt bort med vinter men det är nu det gäller att se till att man har mat så man klarar de kallare månaderna. Nu är det ju inte så att vi inte kan åka och köpa färsk mat till oss själva i december men alla har ju inte den lyxen. Inte våra getter i alla fall. Det är nu höet vi köper in till dem skördas men det är också nu vi ser till att själva skörda lite löv till dom. Getter är nämligen inte likt får och kor renodlade gräsätare. Dom är nämligen något som kallas Browsers, översatt till svenska blir det bläddrare vilket inte är helt tydligt, men i getternas fall innebär det att de äter lite av varje men främst blad. Snäll som jag är ser jag därför till att torka lite löv åt dom, något som var en mycket vanligare foderkälla under vintern till husdjuren förr i tiden. Hamling av träd gjordes förr för att få löv till vinterfoder. 

Främst hamlades lönn, lind och ask eftersom dessa trädslag klarar av denna något dramatiska behandling bäst. Hamlade träd ”åldras” snabbbare vilket gör att de tidigare än ohamlade träd blir en bra miljö för olika svampar och insekter och därför mycket gynnsamma för den biologiska mångfalden. Ett skördesätt som många vinner på , getterna och småkrypen i alla fall.

Småkryp

Det börjar kännas i luften att hösten börjar närma sig men ännu surrar och brummar det bland blommor och blad i trädgården. Alla möjliga och väldigt många småkryp lever sina liv här. Några har jag haft äran att fånga på bild. En del låter sig gärna fotas och sitter lydigt stilla eller rör sig långsamt, andra så som bin och humlorna får man ha lite mer tålamod med.

På den rosa rosenskäran sitter ett litet bi av för mig okänd art. När bin flyger slår de ca 200 vinslag per sekund. Det kan jämföras med en fjäril som bara slår 4 slag per sekund. Så lättast är det att fånga bin på bild när det sitter still. 

Den Gröna vårtbitaren en hejare på att spela musik genom att gnida framvingarna mot varandra. Dom har en mycket bra hörsel och kan höra ljud upp till 90 000 Hz. Vi människor kan endast höra upp till ca 20 000 Hz. Sitt osmakliga namn har de fått genom att man förr trodde att de kunde bita av vårtor.


En liten snäcka på jakt efter något gott att sätta tänderna ni. När snäckan är en liten larv sker en vridning av hela kroppen i samband med att musklerna växer fast i skalet. De inre organen flytts då runt i kroppen vilket resultarar i snigeln bajsar på sitt eget huvud när den blir stor.  Lite opraktiskt kan tyckas, men lite skit får man ta om man vill ha en egen portabel bostad.

Vad man vet så finns det ca 250 humlearter i världen, vilken sort detta är vet jag inte. Kroppstemperatur hos en aktiv humla är ca 35–40 °C. Om en humla ska kunna flyga måste bröstpartiet vara över 30 °C. Har en humla blivit nedkyld måste den således värma upp sig innan den kan flyga vidare.

Den Olivgröna guldbaggen gillar att sitta på blommor och äta blommors frömjöl och kronblad. Just va den gör på denna bilden kan ja tro. Den lägger sina ägg i myrstackar, där kalasar sedan larverna på diverse förmultnade godsaker. Myroran i sin tur lämnar larverna ifred eftersom larven utsöndrar en vätska som myorna inte är så förtjusta i.

Äta eller inte äta?

Förra året gav mina svärföräldrar oss tre paket med tre olika svampsorter. Vit champinjon, skogschampinjon och shiitake. Nu tror ni kanske att de varit ute på en mycket lyckad svampplockning men så var inte fallet. I påsarna fanns nämligen någon form av substrat med svampmycel ( rötter) på.  På så sätt skulle vi kunna odla fram vår egen svamp utöver fotsvampen. Engelsmannen planterade det två champinjon sorterna i en fin jord och gödselblandning  och placerade det hela i jordkällaren helt enligt medföljande anvisningar.  Till en början väntade vi tålmodigt men när månaderna blev till ett år tappade vi tålamodet. En dag fick Engelsmannen nog och slängde ut allt på gödselstacken.                                                                                 

Det misslyckade försöket  föll i glömska . Vi hade inte haft en tanke på svamparna på flera månader då vi en dag många månader  senare fann hela gödselstacken full med svamp. Dessa svampar var misstänkt lika champinjoner och stämde väl in på svamppaketens beskrivning. Trots att jag inte hittade några giftiga svampar i svampboken som på något sätt liknade dessa svampar vågade jag inte lita på att det var champinjoner. När jag väl bestämt mig för att det var champinjonerna  vi planterat hade de tyvärr hunnit bli dåliga. Ett riktigt slöseri i för en som drömmer om självförsörjning.  Nu vet vi dock att det faktiskt funkar att odla dessa godsaker själv. Dock inte i en kall jordkällare utan på en rykande het gödselhög.

Shiitaken har vi inte provat ännu men nu är vi sporrade att göra ett försök. Den skall dock till skillnad  från champinjonerna fästas på en trästock som sedan skall stå ute på ett fuktigt ställe i trädgården.  Instruktionerna på paketet  utlovar  sedan en riklig skörd till den som har tålamod.

Att dränka sorgen med potatis.

Det skulle inte bli någon potatis i år. Vi skulle nämligen inte få plats med några rader eftersom planen var att bygga ett gästhus just där. Men efter att snickarens offert dök upp i brevlådan lades de planerna högt upp på hyllan. För att slippa påminnas om vad platsen skulle användas till skyndade vi oss att likt förr sätta potatis där istället. Med tanke på byggplanerna kom vi igång lite senare än  vanligt med planteringen men bättre sent än aldrig. Nu har de grönblastade raderna  och goda knölarna fått oss att för länge sedan glömma alla planer på ett gästhus. Istället är nu planeringen av nästa projekt i fullgång. För hoppningen är nämligen att till hösten inreda vår vind till bebolig standard. En plan som glädjande nog var realistisk även efter att snickarens offert dök upp i brevlådan.

Möjligheternas ljusbastu

Trots alla motgångar blev det tillslut ett växthus och Engelsmannen är stolt som få. Vi har nu mer plats till att odla värmekrävande grönsaker än vi har egen bostadsyta. Växthuset är på 75 m2 och vårat hus på 60 m2. Men om det skulle kännas trångt inne kan man ju bo i växthuset. Något som skulle vara underbart om det även vintertid skulle hålla sköna  + 35 grader. Trots att planteringen blev mycket försenad pågrund av  det  minst sagt krångliga uppförandet av denna konstruktion så har nu gurkorna och tomaterna börjat ta fart.

Tomaterna har fortfarande en bit kvar men det är snart dags att skörda mängder med gurka. Den först är redan skördad och provsmakad.  Så visst känns det bra nu när vi äntligen får lön för mödan och man börjat förstå vilken tillgång denna ångande ljusbastu är. Jag ser fram emot nästa år då vi förhoppningsvis kommer igång med planteringen i tid och fyller hela växthuset med gröna plantor.  Det kommer nog bli en skörd som både räcker och blir över.  Så håll utkik efter Öglunda ängars grönsakscykel efter vägarna,  för där kommer ni kunna köpa mycket godsaker!

God morgon!

Vår tupp Dean Martin önskar er alla en God morgon med att sjunga Thats amore. Själv har han ätit en stadig frukost av korn, havre och vete vilken han nu avrundar med lite olika såkryp han hittat i gröngräset. Hoppas ni alla får en trevlig Junidag! 

Växthusdrömmar!

De senaste helgerna har ägnats åt tappra försök att montera ett växthus av modell större  på 72 m². Det är förstås den Engelska trädgårdsnörden som fått storhetsvansinne  med storslagna planer odling av goda gröna grejer. Visst ser även jag fram emot den framtida skörden men till vilket pris? Vi har slitit vårat hår medans vi försökt klura ut hur alla bågar och skruvar ska bilda en hållbar byggnad. De ingick nämligen ingen instruktion om vad som va vad och hur de skulle sitta ihop. Så medans någon släppt tagen om något för att hämta nått annat som behövs men som vi inte visste var det var föll bygget gång på gång ner som ett plockepinn. Vi kan nu själva skriva en manual  om hur man INTE ska göra.  Men genom ”trail and error” metoden står där nu ett grundskelett iallafall . Då var det bara det att det även behövdes grävas ett dike runt allt vilket inte är den lättaste av uppgifter  när man bor i Vallehärad som i princip är en enda stor stenhög.  Jag föreslog lite fint att vi kanske skulle kosta på oss hjälp av en grävare men Engelsmannen intygade att detta inte skulle bli några problem utan att det var ett jobb som vi lätt skulle greja på två dagar. Tji fick han, efter en dag insåg även han att detta skulle ta lite längre tid. Två veckor senare är nu diket grävt (vi har dock varit på en veckas semester) och vi är nu redo att sätta upp plasten. Så imorgon ska vi försöka övertala grannarna att hjälpa oss med detta. Planen att muta dom med lite av vår egna äppelcider ska nog göra susen hoppas jag!

Nyfikna nosar

Djuren på gården är minst sagt nyfikna på vad det är för någon mojäng jag i tid och otid trycker upp i desar ansikten. Tänk om de visste vad jag skriver om dom här på bloggen. Men tur att de inte vet det för då hade de säkert krävt att få korukturläsa inläggen innan publicering

  

Familjeplanering

Den andra kullen kycklingar i år kläcktes för några dagar sedan. Vi har delat på våra tuppar dels för att det inte håller sams längre och dels för att vi på så sätt kunna styra över familjeplaneringen. Vi har ju två höns nu som är Franks döttrar och dessutom systrar med vår andra tupp Dean. Så Frank har sen i februari bott med Esther och Rita som han inte är släkt med. De har tidigare fått fin fina kycklingarna, var av vi nu har kvar Marilyn, Betty och Dean. En höna kan spara sperma i kroppen i ca 20 dagar efter en betäckning. Så för att vara säkra på att Dean inte skulle bli både far och bror till kycklingarna så väntade vi en månad innan vi började samla ägg.  

Jag vet att det i hönsägarkretsar kan tyckas som en onödigt noggrann familjeplanering  men jag tycker inte det är så mycket extra jobb för att undvika inavel. Jag har dessutom en ras med en liten population och är med i en genbank vilket innebär att hönsen ingår i ett bevarande program. Åsikterna om huruvida det är skadligt eller ej med inavel hos höns finns det olika uppfattningar om. Kanske är det som många påstår ingen fara men jag tar hellre det säkra före det osäkra. För hos de flesta djurslag ökar förekomsten av ärftliga skador vid stark inavel, varför det skulle vara annorlunda för höns har jag inte sett några starka bevis för. Jag har ju inte heller en stor höns flock med många olika tuppar så inavelsgraden skulle öka snabbt om jag inte tänkte mig för.

Men nu har vi som sagt fått fyra nya gula fjäderbollar i hönshuset. Marilyn som ruvat fram dom är dock inte mor till dom trots att hon tror det. För så snart som hon började ruva sina egna ägg bytte vi ut dem till Ester och Ritas ägg. Så Marilyn har på så sätt ruvar fram sina helsyskon. Hon är dock lika glad för det och dessutom en mycket bra mor.