2010

Vad vore ett kök utan en Ph lampa?

Har ni sett vilken stilig lampa det numera hänger i mitt kök!
Jag har alltid gillat denna lampa, den väcker trevliga minnen från köket på Hedlundsgatan.

Denna fina är en julklapp från Danny och min mor. Jag hade önskat mig en i 30 års present men nu behöver jag aldrig bli så gammal. Man har ju fått höra att det varit lite av en jakt för att få tag på denna och många har varit inblandade. Anna har tydligen skött budgivning på internet och när de väl fick tag i en krävdes lite renovering, där min farbror var behjälplig.

Resultatet blev ju bra som ni ser, tack!

Julen har firats i systerns hus, hon hade gjort julfint med nya tapeter och allt. Jag ska se till att hon skickar några bilder. Efter denna mysiga helg hos systern kom vi hem till ett snökaos. Vägen till huset hade vår snälla gamla granne plogat så vi kom fram till huset som tur var. Men väl framme fick vi skotta oss en parkeringsplats i snömassorna.

Så vad gör man så här i mellandagarna när man har massa snö och mycket tid till övers? Jag föreslår något av följande. Varför inte rulla en jättekanin i snö, den håller både rävar och grannungar borta. Pulsa på promenad med hunden som knappast kan ta sig fram eftersom han ständigt sjunker ner i snödjupet. Åk på en tur med sparken, det enda fordon som funkar desto bättre ju isigare vägarna blir. Eller varför inte göra ett tappert försök att dyka ner i närmsta snövall!

Superhöns.

I dag bjöd hönsen oss på en riktig överraskning, 12 stycken ägg låg och vänta i redet. Detta var verkligen inget vi förväntade oss med tanke på att våra höns inte är så gamla plus att det är mörka vintern och – 20C. En julklapp till oss från dem, man får tacka!



Förövrigt är livet som torpare inte det lättaste i vinterkylan. Veden går åt som smör i solsken och det är ett väldigt pyssel med att förse alla djur med vatten. Vårat vatten frös också den första kalla dagen men efter en extra isoleringsinsats (sovsäckar, täcken, dunkuddar, filtar och en och annan trasmatta) så har det flödat fin fint.

Tur att det är fint med snö i alla fall!

Hönsen sitter i granens topp.

Hönsen har börjat flyga upp i vår jätte stora gran, där sitter de en stund och myser. Men det får inte ro så länge för tuppen Frank fattar aldrig vart de tagit vägen. Han springer runt på marken letar, galandes i högan sky. Tillslut flyger de ner till Frank som genast tar med dom in i hönshusets trygghet.

Hurra snön är här, eller?

Det bara snöar och snöar här.

Även om jag inte är en snö älskare kan jag inte låta bli att gilla den första snön som kommer. Men det är bara för att man så snabbt glömmer förra årets vinter med insnöade bilar, blåfrusna fingar och kall snö innan för kläderna. Att hjärnan är så bra på att förtränga detta är nog en ren överlevnads instinkt, annars hade man nog gett upp för länge sedan.

Denna skylt beskriver dock mycket väl min inställning till snön i januari månad.

Lyckan i London.

Utsikt från balkongen, Edgware road.

Det var 6 år sedan begav jag mig till London för att söka lyckan!

Jag bodde på Crawford Place i en lägenhet med nio anda svenskar, eftersom folk flyttade in och ut bodde jag under mina 8 månader med 25 olika människor.

Jag började jobba som foajevärd på The London Palladium , ett yrke som innebär många upprepningar av meningen " Tickets please"!
Här träffade jag Danny som troligen föll för min uniform.

Hyde Park Riding School

Jag jobba också extra på en ridskola, ett helt galet jobb som innebär att man får stå i bilköer med sin häst och samtidigt ha nybörjarryttare på släp. Ibland var det småbarn och ibland var de dessutom två stycken på var sin häst, rena turen att inget hände.
Ingen vidare bra häst hållnig heller.

Min bostad i London

Min bostad i Sverige

Efter 8 månader packade jag min väska och åkte hem till Sverige igen,

tre år senare lämnade Danny också London,

Nu sitter vi vår röda stuga och njuter av tystnaden!

-Så visst fann jag lyckan i London-

Två verandor är bättre än en.

Verandor kan man inte få för många av tänkte jag och så kom jag på iden om att bygga en till. Planen har länge varit att göra en tillbyggnad vid nuvarande entrén, detta för att få en rymligare hall och plats för trapphus och skafferi. Ett skafferi är ett måste för nu är det så lite plats i köket att det mest står på vinden (vill man vispa grädde går man upp och hämtar en bunke). Samtidigt har jag haft en dröm om en glasveranda efter söder gaveln men sorgset insett att jag kommer hinna bli mycket gammal innan det blir av, om ens aldrig.

Men så fick jag en snillerblix som just nu känns som lösningen på allt plus lite till!

Hör här, istället för att bygga den tänkta hallen bygger vi en veranda i söder. Det gör att vi får en veranda att ha som matplats och då kan vi använda den nuvarande verandan i öster som hall. Då får vi plötsligt världens finaste hall, mer plats i nuvarande hallen till skafferi och trapp, plus mer plats i köket då matbordet kan står på nya verandan. Vardagsrummet som idag upplevs som väldigt mörk kommer dessutom bli väldigt ljust och fin.

Så vad tycker ni om mina nya byggplaner?

Här är något att fundera på.

Ni kanske tror att jag känner mig dyster denna vecka med anledning av rapporten om dålig grishållning på svenska gårdar. Men tvärt om är jag mycket glad, återigen uppmärksammas detta problem!

För trots att många förvånades över den dåliga grishållningen så är jag inte förvånad alls. Visst kan döda och svårt skadade grisar vara ett undantag men inget annat är nyheter för mig.

Här är ett reportage som visar på ett alternativ till detta.

Jag har själv varit på Ängavallen och garanterar att det är god djurhållning i alla led. Något mer väl genomtänkt har jag aldrig sett. Alla kan ju inte åka till Skåne men genom att åtminstone alltid välja kravmärkt griskött kan man i mycket större utsträckning vara säker på att djuren har haft ett bättre liv.

Det är bara att inse fakta, bra djurhållning kostar pengar! Man måste börja se på kött som en lyxig matvara, något man unnar sig lite då och då, inte något som måste ingå i alla måltider. Jag kan inte se något annan lösning på problemet med dålig djurvälfärd!


Ps. Som student med liten inkomst hade jag råd med enbart krav kött,så jag tror nog att det flesta av er också har råd.

Vad lär jag mig igentligen?

Vad är jag har ägnat ca 8 timmar om dagen under snart tre år? Jo, åt allt som har med djur att göra förstås! Främst handlade det dock om djurparksdjur, sällskapsdjur, försöksdjur och lantbrukets djur.


Detta läste jag under mitt första år:

Etologi - Varför rullar kor tungan och varför viftar lamm på svansen? "Hur gör djur och varför?" skulle man också kunna kalla denna kurs? . Kursen handlar mycket om sociala, födosöks, och moder/unge beteenden men också om beteendestörningar, alltså vad som händer när djuret inte får göra den behöver. Hur kul som helst!

Djurskydd, välfärd och etik - Djurskyddets historik, välfärd, värderingar och etik samt djurskyddslagstiftningen i Sverige och internationellt. Hur påverkar djurskydd hälsa, fysiologi och beteende? Vi fick också lära oss praktiskt djurskyddsarbete och hur man bedömer djurs välfärd. Mycket känslor blir det när man pratar etik, därför är det en jobbig kurs och lagstiftning är också en tung bit.

Evolutionsbiologi- Varför härmar olika arter varandras utseende (mimikry)? Vad är en sneaker? Varför hjälper bin sin syrra att få barn istället för att skaffa egna (altruism)? Kan hönan välja att bli på smällen eller ej? Är par levande fågelhonor verkligen trogna sin hane? Kursen gjorde att man fick förklaringar kring varför arter ser ut som de gör och beter sig som det gör? Allt har i slutänden att göra med de framtida barnbarnen.

Djurs systematik, form och funktion - Här gällde det att trycka in allt om hela djurvärlden. Som ni förstår finns det jätte många djur, ca 10 miljoner djurarter. Man kan ju tro att det var väldigt översiktligt men inte, det var bara till att sätta sig in i rundmaskar, öronmaneter, bakterier, tagghudingar, musslors, spindlar, fiskar, grodor och fåglars anatomiska uppbyggnad och leverne. Som tur va stanna vi vid fåglar eftersom vi läste om däggdjur senare. Vi dissekera också daggmask, öronmanet, höna och iller. Så varför har snäckor bara en lunga? Jo när skalet vred sig fick bara en plats!

Biokemi - Verkligen inte mitt favorit ämne men allt kan inte var kul. Det handla om lipider, membran, enzymer, protein strukturer, metabolism, nukleinsyror samt DNA-teknik. Mycket sövande så jag skriver inte mer än så om detta! Har jag kunnat detta tänker jag ibland? Ibland undrar man om inte allt är på hittat.

Mikrobiologi och parasitologi - Ännu mer pyttiga organismer och deras uppbyggnad och liv! Många tycket nog detta var en mycket tråkig kurs men jag är mycket fascinerad av detta och särskilt intressant är parasiter, men främst gällande hur man blir av med dom. Frågan om virus är levande eller är ju en rent filosofisk fråga som är mycket kul att fundera på.

Djurhållning 1 - Hur håller och hanterar vi djuren och varför? Vi läste om inhysningsformer, miljöfaktorer, miljöberikning och hantering. Hur påverkar det djurs hälsa och beteende. Vi åkte på mycket studiebesök och jag hade även praktik hos Sveriges enda kravmärkta slaktkycklings producent. Där får kycklingarna gå ute fritt på dagen under större delen av sina liv! Det var ett bra exempel på att bättre djurhållning!

Om ni deltar i "vem vill bli miljonär" kan ni ringa mig som livlina när det frågar varför snigeln bara har en lunga!


(När skalet vred sig fick bara en plats!)

Guy Fawkes night.

Remember, remember the 5th of november, gunpowder, treason and plot! Idag är det "bonfire night" en rolig gammal brittisk tradition om än något bisarr. Det man firar är att man 1605 lyckades stoppa ett bombattentat mot " The houses of parliament". Försöket gjordes av en katolsk konspirationsgrupp och Guy Fawkes var en av dem. Som straff hängdes, styckdes och brändes denna stackars man. Enligt tradition gör britterna dagen till ära en docka som de bränner på ett stort bål, sen myser det i värmen från brasan och äter kanderadeäpplen och treacle toffee!

Och britterna tycket midsommarfirandet är konstigt!?

Snön är här.

Nu har det börjat snöa så jag måste acceptera att vintern är här igen. Det är under denna årstiden man ofta önskar att man bodde i en varm lägenhet istället. Kom på att det nog börjar bli dax att byta vinterdäcken men om jag känner mig rätt kommer jag inte göra det förens det är på tok försent.

Har just varit ute på en liten promenad och vänta nu på att soppan skall koka klart på vedspisen. Danny lyssnar på Mary Poppins och sjunger högljut med, nyss stod han också och gjorde balettposer. Ibland undra man hur han hamna här? Själv sitter jag och sippar på min nya innan middagen favorit, Bloody Mary!

Jag är första hjälpare för vilt.

Helgen har ägnats åt en kurs i viltrehabilitering. Jag har lärt mig en massa användbara saker så som hur man bandagerar en bruten vinge, hullbedömmer, sondmatar och avlivar . Hur man håller i fåglar är en vetenskap för sig, men nu kan jag hålla en ormvråk utan att få klorna i mig och fånga en häger utan att den pickar ut mina ögon.

Lite bisarrt var det att öva på döda fåglar, allt från en kaja till en hornuggla. Främst kan jag nu vara till hjälp för djuret tills dess att det kommer till en rehabiliterare. Själv måste jag först ha en egen godkännd anläggning för att få ta emot djur längre än 48 timmar.

Visste du att ?

• Det är olagligt att vårda ett viltdjur i mer än 48 timmar, om man inte är rehabiliterare.

• De flesta av alla djurungar folk tar hand om är inte alls övergivna, så låt dem vara!
  

• Att en berguv som under samma kväll först blivit påkörd, sedan skjuten i huvudet och tillsist lagd i frysen kan flyga ut livslevande när man öppnar frysen nästa dag.
  

• Om en fågel flyger mot en fönsteruta, lägg den i en lagom stor låda och ställ den tyst och svalt. Öppna 2 timmar senare, flyger den ut är den ok.

• När det är dåligtväder i Sverige på sommaren, flyger tornseglarföräldrarna till Italien ett par dagar och lämnar ungarna hemma. Ungarna går i "dvala" tills dess att föräldrarna kommer hem igen. Tänk om vi människor kunde göra så!

Så var dom bara tre igen.

Vi har ingen tur med hönsen här på Torsborg, förra helgen tog den sista hönan av vår först trio ner skylten. Nancy var en mycket trevlig höna och kommer att vara saknad. Vi har under en tid misstänkt att hon inte varit i toppform, det ser man på familjekortet från tidigre inlägg. Men då hon nyss ruggat har vi trott att det varit orsaken och inte gjorde vi något. Efter som vi haft ett dötts fall tidigare i år valde vi att göra en obuktion för att se så det inte var något smittsamt. Det finns en virussjukdom som är relativt vanlig i hobbyhönsbesättningar, den heter marek och är inte något man vill ha. Obduktionen gav oss dock ett annat svar, Nancy hade en bukhinneinflammation som troligen haft sitt ursprung i en äggledarinfektion. Det förklarar varför hon slutade lägga ägg så tidigt i sommras. Äggledarinflammation är den vanligaste dödsorsaken bland hönseriernas värphöns. Det är mycket förarligt att vi inte tidigare upptäckte att hon var sjuk men i och med att man nu vet vad felet var kan man lära sig se symptomen och behandla i tid. Obduktionen var därför väl värt sitt pris.

Tack fina höna och förlåt mig!

Fint besök.

Vi har en äppelservering i trädgården och den har visat sig vara mycket populär bland traktens rådjur. Gästerna kommer gärna för en tidig frukost så som denna glada flock. Det är också populärt att tittar förbi för ett kvällsäpple, det gjorde denna stiliga bock. Han tog sig också en liten stunds vila på maten.

En höst hälsning.

Systrarna Bennet.

I början på oktober flyttade systrarna Bennet till gården, Elizabeth (Lizzy) och Lydia. De har även fått gott sällskap av Stina (fåret) som också fått flytta in. Så nu har vi en liten fårflock på tre tackor och två baggar. I helgen har vi äntligen blivit klara med ombygget från häststall till fårstall och ladan är fylld av smaskigt hö inför vintern. Vem behöver gå på gym när man kan lyfta 650 kg hö och halm gratis hemma? Eftersom fåren behövde en klippning bestämde jag mig för att ringa en fårklippare men tänkte jag att det där borde man ju kunna göra själv. Jag beställde en sån där klassisk handsax, en vecka senare kom den på posten och sen var det bara att sätta igång. Det gick ju alldeles utmärkt, det underlättar ju mycket att man har tama djur, Mr Darcy tycker det är mycket mysigt att ligga i Dannys knä medan jag klipper både ull och klövar. Fort går det dock inte, det tar nog en timma per får. Jag läste i tidningen Allmogefåret om en som klippte sina får med handsax, hon hade 40 får och det tog henne 15 minuter att klippa ett får, jösses!

Övning ger färdighet!

Den nya hemansägaren & Mr Darcy

Hur går det här ihop undar ni nu, jag skall förklara. Systern är den lyckliga ägaren till en alldeles egen gård! Hela 10 hektar har hon lagt vantarna på och är där med familjens största hemansägare. Jag och mor sitter där i våra små soldattorp medans systern huserar i ett jättehus med massa rum och med takhöjd som i en herrgård, dock spökar det. Det är bara att gratulera!

Systern gnällde tidigare endel om att jag minnsan bodde på en gård och inte hon. Nu är det slut på det och istället har hon alldeles egna sömnlösa nätter, vid det här laget nog kommit på att det inte alltid är så romantiskt som det verkar. Man trodde kanske att hon borde förstått efter allt jag berättat.

Men Mr Darcy då? Jo så här är det, efter som Systern nu har en egen gård så ville hon gärna ha ponnyn Pontus där som sällskap till sin häst Lido. Jag som inte är sådär alldeles hästgalen såg min chans att stryka en stressfaktor (matglad ponny + stor gräsfylld hage = mycket fet ponny som behöver mängder med mortion). I och med detta blev det ju plötsligt tomt i stallet och så kan man ju inte ha det, så nu har vi äntligen skaffat alldeles egna får! Mr Darcy är vår stilige bagge, han har bott här i några veckor nu och snart kommer två tacklamm. Fåret Stina kommer också flytta hit och hennes lamm Erik går redan här i hagen med Mr Darcy.

Så nu vet ni hur det ligger till, hej och tack till en underbara häst och välkommna charminga får!

Mitt Ascot

Varje år går distansloppet Billingeritten av staplen här i Vallehärad och jag har alltid privilegiet att beskåda denna rafflande tävling från första parket, närmare bestämt min egen trädgård. Och som på alla stora hästkapplöpningar krävs förstås en storhatt och ett glas champangen, där av utstyrseln! Lite vardags lyx måste man ju unna sig även som torpare, det blir ju inte så mycket flärd här ute så man får passa på när det bjuds. I år sken solen och det hela kunde avnjutas ute, men vid regn kan man sitta och titta ifrån VIP loungen, alldså glasverandan.

Jag kan tänka mig att passagen genom vår trädgård troligen är den svåraste sträckan på det 12 mil som skall ridas. Ryttare och häst måste vara i absolut toppform och välbalans för att klara av följande störningsmoment : skällandehund, höns som flyger runt i panik, katter som sover mitt på vägen, får som står och bräker i syrenbuskarna och en smått galen människa med jätttehatt som skriker "Heja, Heja"!

Sommarlov.

Jag har varit på sommarlov, alldså jag har tagit ledigt från allt, skola, jobb, husrenovering mm. Mobilen drog sin sista suck i början av sommaren, till min stora glädje faktiskt då jag fick lite panik av alltid kunna bli nåd. Ni förstår jag "kände putsen på näsna", en vän brukar säga så för att beskriva känslan då man är på väg att "gå in i väggen". Det blir lite mycket ibland som sagt och detta år har inte varit fullt av mycket glädje utan mest fyllt av sorg.

Men nu vill jag börja skriva lite om vårat liv här i Öglunda för det har hänt så mycket kul här på gården trots allt.


Jag önskar att alla kunde få ta ett långt sommarlov då och då.

Baka, baka liten kaka.

Nu när det har blivit ombytta roller här hemma var det bara att sätta på sig förklädet och bli en redig hemmafru. Danny har ju länge varit min hemmaman och bland annat fixat all brödbakning, men nu var det tomt i brödlådan och ute regnade det, alltså en var det som gjort för en storbaks dag. Min stora bakmors förebild är den danska kvinnan i tv programmet ”Bullar av stål”, hon slafsar på i degen och häller i mycket mjöl på måfå. Jag gillar särskilt avsnitten då hon visa hur man kunde göra egen surdeg, grahamsmjöl och vatten och sen skulle man låta det stå i några dagar så att det börja jäsa. Detta var tydligen inget man kunde göra i ett välstädat hus då det hela gick ut på att bakterier i huset var de som skulle ner i blandningen och börja jäsa, men perfekt för mitt hushåll! Ett annat recept innebar att man skulle klafsa runt i degen med bara fötter så att mjölksyrebakterierna på huden skulle sätta igång jäsningen, genialt! Har inte provat något av dessa metoder ännu men snart så! Bröd blev det i alla fall och så en massa rabarber marmelad. Jag kokar rabarbern riktigt länge med mycket socker och en vaniljstång, det hela skall bli mycket kladdigt och sockret skall nästan bränna lite, då blir det ännu godare. Det hela slutade som vanligt i vår familj (Danny gör alltid så här med), jag tog tag i den 200C varma plåten och brände mig förstås rejält. Ingen av oss verkar lära sig av tidigare misstag, vi har nog en stark tro på att vi har övernaturliga krafter.

Får se om Danny är nöjd när han kommer hem till allt gott.
Fast kanske inte, det är ju fasligt stökigt nu förstås!