Bara vi kvar.

Nu är hönshuset klart och fåglarna är inkavterade i sin nya uppgraderade lya. Alla verkar ha hittat sin favorit plats på pinnen, damerna verkar mycket nöjda med sina stora mjuka reden och alla tar gärna ett gemensamt bad i det stora sandbadet, vilken lyx. Frank trivas utmärkt med sin befodran till gårdstupp och spatserar stolt ägorna i sällskap med damerna.

Så nu är det bara vi, katten och hunden som väntar på inflyttning. Köket har nu anlänt och står inplastat och redo i vardagsrummet, först skall golvet läggas. Tapetsering och golvläggning är påbörjat i sovrummet och kakel köpt till badrum.

Det börjar närma sig!

Fyra -Åtta

Så ser könsfördelningen ut i vår familj, vi måste snart börja kvotera in hanar. Senaste nykomlingen är Misty, en kanin hona med skepparkrans. Kanske väger det upp lite i alla fall. Misty är upphittad på en parkerings plats, ett bra stället att lämna barnens kanin på när de tröttnat. Hon kan väl inte direkt bidar med något matnyttigt till hushållet men hon kan hålla gräsmattan fri från maskrosor (och rabatterna fria från tulpanknoppar) och så får hon bli mitt lilla skolarbete. För här skall byggas kaninhållning på kaninens villkor, ett hus under jorden med en tunnel in och sen frihet att springa vart hon vill. Kanske räven tar henne men den risken tar hon nog jämfört med att sitta sju år i isoleringecell (traditionellkaninbur, 60x100cm). Men för att ge henne ett så naturligtliv som möjligt måste hon ju ha en kompis. Fast kvoteringen blir det inget med denna gång för då slutar det hela med en gräsmatta fylld av hundratals kaniner med skepparkrans!

Skepp och hoj!

När lammen tystnar.

Så kom domedagen för våra ulliga vänner. Det är väldigt påtagligt varifrån köttbiten på tallriken kommer ifrån när lammen tystnar. 25 kg kött kom tillbaka i en låda och efter 3 dagars styckning och malning hade jag tappat aptiten. När det kom var det ju bara grovstyckat så det krävdes ju att det finstyckades om man inte vill lägga köttstycken stora nog för 10 på grillen. Jag gömde mig i ett hörn av huset (finns inte så många rum att tillgå här) först då jag ju har lite fobi för kroppsdelar och Danny fick visa upp bit för bit för att jag skulle kunna göra en anatomoisk bedömning. Vad man kallar styckbitar (typ fransyska) hade jag ingen aning om så det fick bli beskrivande förklaringar så som "typ ryggslut, bred ryggkota med mycket muskelatur". Det tar nog många veckor innan jag kan laga lamstek tyvärr. Jag vet ju att det har haft ett toppen liv men dock blev dom slaktade på slakteri och det är ju det som är det stora djurskyddsproblemet. Nu har jag dock fått ett tips om en man i grannskapet som kan komma och hjälpa till med hemslakt till nästa år. Det bästa skulle ju vara att slutstationen på den sista resan bara var bakom ladugården!