Äta eller inte äta?

Förra året gav mina svärföräldrar oss tre paket med tre olika svampsorter. Vit champinjon, skogschampinjon och shiitake. Nu tror ni kanske att de varit ute på en mycket lyckad svampplockning men så var inte fallet. I påsarna fanns nämligen någon form av substrat med svampmycel ( rötter) på.  På så sätt skulle vi kunna odla fram vår egen svamp utöver fotsvampen. Engelsmannen planterade det två champinjon sorterna i en fin jord och gödselblandning  och placerade det hela i jordkällaren helt enligt medföljande anvisningar.  Till en början väntade vi tålmodigt men när månaderna blev till ett år tappade vi tålamodet. En dag fick Engelsmannen nog och slängde ut allt på gödselstacken.                                                                                 

Det misslyckade försöket  föll i glömska . Vi hade inte haft en tanke på svamparna på flera månader då vi en dag många månader  senare fann hela gödselstacken full med svamp. Dessa svampar var misstänkt lika champinjoner och stämde väl in på svamppaketens beskrivning. Trots att jag inte hittade några giftiga svampar i svampboken som på något sätt liknade dessa svampar vågade jag inte lita på att det var champinjoner. När jag väl bestämt mig för att det var champinjonerna  vi planterat hade de tyvärr hunnit bli dåliga. Ett riktigt slöseri i för en som drömmer om självförsörjning.  Nu vet vi dock att det faktiskt funkar att odla dessa godsaker själv. Dock inte i en kall jordkällare utan på en rykande het gödselhög.

Shiitaken har vi inte provat ännu men nu är vi sporrade att göra ett försök. Den skall dock till skillnad  från champinjonerna fästas på en trästock som sedan skall stå ute på ett fuktigt ställe i trädgården.  Instruktionerna på paketet  utlovar  sedan en riklig skörd till den som har tålamod.

Att dränka sorgen med potatis.

Det skulle inte bli någon potatis i år. Vi skulle nämligen inte få plats med några rader eftersom planen var att bygga ett gästhus just där. Men efter att snickarens offert dök upp i brevlådan lades de planerna högt upp på hyllan. För att slippa påminnas om vad platsen skulle användas till skyndade vi oss att likt förr sätta potatis där istället. Med tanke på byggplanerna kom vi igång lite senare än  vanligt med planteringen men bättre sent än aldrig. Nu har de grönblastade raderna  och goda knölarna fått oss att för länge sedan glömma alla planer på ett gästhus. Istället är nu planeringen av nästa projekt i fullgång. För hoppningen är nämligen att till hösten inreda vår vind till bebolig standard. En plan som glädjande nog var realistisk även efter att snickarens offert dök upp i brevlådan.

Möjligheternas ljusbastu

Trots alla motgångar blev det tillslut ett växthus och Engelsmannen är stolt som få. Vi har nu mer plats till att odla värmekrävande grönsaker än vi har egen bostadsyta. Växthuset är på 75 m2 och vårat hus på 60 m2. Men om det skulle kännas trångt inne kan man ju bo i växthuset. Något som skulle vara underbart om det även vintertid skulle hålla sköna  + 35 grader. Trots att planteringen blev mycket försenad pågrund av  det  minst sagt krångliga uppförandet av denna konstruktion så har nu gurkorna och tomaterna börjat ta fart.

Tomaterna har fortfarande en bit kvar men det är snart dags att skörda mängder med gurka. Den först är redan skördad och provsmakad.  Så visst känns det bra nu när vi äntligen får lön för mödan och man börjat förstå vilken tillgång denna ångande ljusbastu är. Jag ser fram emot nästa år då vi förhoppningsvis kommer igång med planteringen i tid och fyller hela växthuset med gröna plantor.  Det kommer nog bli en skörd som både räcker och blir över.  Så håll utkik efter Öglunda ängars grönsakscykel efter vägarna,  för där kommer ni kunna köpa mycket godsaker!