Efter två vargavintrar gjorde vi oss redo för ännu en iskall och snöig evighet. De oräkneliga dagarna med -25C hade satt djupa spår i Engelsmannens minne och frusna tår, så när han skulle köpa ved inför vintern tog han i riktigt ordentligt. Vi byggde en dyr ny vinterhage till getterna för att kunna hålla dem inne även när all snö skulle komma. En ny bil med motorvärmare köptes för att slippa ägna timmar på morgonen till att skrapa bilen från alla snö. Hönsrastgården fick ett tak så att den inte skulle fyllas av snömassorna. Mängder med hö köptes in eftersom mycket skulle gå åt när djuren äter för att hålla värmen.
Allt hö köptes dessutom in på en gång så att vi skulle slippa åka på hala och snöiga vägar för att hämta mer mitt i vintern. Vi täckte noga in alla trädgårdens sköra växter i ull och säckväv. Nya eluttag monterades upp i hönshuset så att vi skulle kunna hänga dit hela tre värmelampor, inga höns skulle frysa i år inte. Engelsmannen hämtade ner förra årets nyköpta skidor och drömde om långa turer med hunden i sällskap. Plognings hjälp beställdes och sen satte vi oss redo framför brasan och väntade in bistrare tider. Men vart tog vintern vägen?
Vad är det jag ser nu i Januari som ofta är en av det kallaste och snöigaste tiden? Då när vedhögen krympt från ett berg till en liten kulle, man hämtar nytt hö för tredje gången, när flera timmar varje dag ägnas åt att skotta och svära, när det dyraste elräkningarna ska betalas, när man inte tar sig till jobbet utan att köra fast i snödrivor minst en gång på vägen dit och en gång på vägen hem, när getterna ständigt rymmer och äter upp päronträdet, hönsen sitter hopkurade på sin pinne, det nyplanterade växterna vissnar för alltid i kylan, när engelskmannen tar fram sparken eller tar en tur på skidorna med hunden?
Istället har vi ett vedförråd som kommer räcka i flera år och höet lika länge, växterna spirar och vårlökarna tittar fram ut jorden, getterna tycker det är en onödigt välstängslad hage, jag skrapar nästan aldrig bilen, plogbilen har bara varit här två gånger, hönsen är ute varje dag och ingen värmelampa har behövts, Engelsmannen och hunden har endast hjälpligt kunnat åka skidor en gång och det har blivit roligt att öppna räkningarna från elbolaget.
När man var lite önskade man sig inget annat än massa snö och visst är det fint med en vitvinter men när man är vuxen och bor i hus då vill man ha det som i år!
Agnes på rätt sida stängslet i år.
Hönsen är ute och spatserar i gröngräset på årets första månad.
Snödropparna är på språng i "vårsolen"
Vaknade i ottan på söndagen vid 05:00 av att den inte allt för smidiga och ljudlösa snöplogen kom farande över gårdsplanen. Jag började då ana oråd och men lyckades somna igen, drömmandes otäcka drömmar om snö. Vaknade återigen senare på morgon, eller snarare förmiddag, lättad över att det bara var en dröm. Men så tog jag en titt ut genom fönstret och fann till min fasa ett klassiskt vinterlandskap med vit snö och frostnypna t
räd. Alla är dock inte lika missnöjda med snön som jag och hönsen. Engelsmannen och hunden såg chansen till att äntligen få ge sig ut på den där skidturen. Även jag hängde med på turen och insåg att lite snö inte är helt fel. Även fåren, getterna och kaninerna verkande uppskatta det nya vädret. Hönsen står dock fast vid sin åsikt om att snö är en onödig företeelse.
Inlägg
