Gröna stövlar och ger grönafingrar
Med gott resultat kan man kränga lite grönsker vid vägen.
Mycket god blomkål m.m.
Lite fint sällskap till grönsakerna
Stolt som en tupp.
En mästare på att odla kål fast han hatar att äta det, men vad gör man inte för sin fästö. 
Som vanligt när man börjar riva hittar man jobbiga grejer.
Någon tyckte det var smart att laga den trasiga fönsterbågen genom att fylla den med kitt.
Med lite isolering i väggarna kanske vo får det lite varmare.
Det bästa med sommaren är att plocka såna här buketter. Sån fint med massa blommor inne är inte något man blir bortskämd med under vintern så man får passa på att njuat nu! 
Efter att det mesta på byggfronten har stått stilla i många, många månader byggs det nu plötsligt massor här på gården och det bästa är att jag inte gör ett nota. Danny har byggt en liten hönsgård med tak vilket gör att vi nu är bättre utrustade om Sverige skulle få problem med New Castle sjuka igen. Dessutom njuter jag av lyxen att ha en snickare till att renoverar vår glasveranda. Att varje dag komma hem ifrån jobbet och titta på al
lt som snickaren byggt är en fröjd. Taket och ytterpanelen ska bytas, det ska isoleras, och läggas in ett nytt golv. Planen är ju att börja använda verandan som huvudentré istället för dörren in till köket. I den gamla hallen ska det bli skafferi. På bilden har vi just tagit ner alla tegelpannor från veranda taket och jag blödde ymnigt från huvudet efter att en vass tegelpanna gett mig ett snyggt Harry Potter jack i pannan. Dessutom har jag just insett att presenningen jag just köpt var lite väl stor, men när jag ringde Danny från affären och fråga hur stor sa han ” Ta den största” så då gjorde jag det. På bilen är den dubbelvikt så egentligen är den dubbelt så stor! Bra att ha sa Danny.
En dahliaknöl som Danny köpte på Botaniska i Göteborg i våras har nu blivit en fin blomma som pryder sin plats i rabatten. Jag älskar dahlior för de ser ut som små bakelser och eftersom jag älskar bakelser älskar jag också allt som ser ut som dessa godsaker!
Getterna är verkligen ett välkommet tillskott till gården. De må varar rymningsbenägna och otroligt glupska, men trotts ett och annat uppätet päronträd är det värt att få leva med dessa trevliga och charmiga vänner. Utöver massa kärlek ger det oss också god mjölk som vi kan dricka med gott samvete. Sen i maj månad har vi inte köpt mjölk till hushållet utan klarat oss bra på vad Asta och Agnes har producerat. Det blir ju inga mängder men det räcker till engelsmannens otaliga koppar te och en liten ost då och då. Första osten vi gjorde blev lite som mozzarella i konsistensen men den hade inte så stark smak. I veckan beställde vi en särskild ostkultur från England och med hjälp av den fick vi till en ost som var mer klassisk getostig, mums!
Vi har inte skilt killingarna från deras mödrar utan endast tagit den mjölk som blir över. Det ger ju inte lika mycket men det känns bättre mot djuren. Så om killingen just tagit sig en slurk blir det mindre till oss men en annan dag får vi mer. Av en get får vi oftast mellan ca ¼ - ½ liter. Agnes är en 
höjdarmjölkare och från henne kunde vi ibland få nästan en liter, nu har vi dock slutat mjölka henne. Hon är mer svår mjölkad för hennes spenar är så små och hennes killing Fearnley har nästen slutat dia. Men baksidan av det hela är ju att man blir väldigt låst och inte kan resa bort så länge. Vi har jätte snälla grannar som hjälpt oss men det känns svårt att fråga varje gång så nu får vi fundera på hur länge vi ska fortsätta. Det är en otrolig lyx med egen mjölk men det kostar i form av frihet. När killingarna slutat dia måste vi också mjölka oftare än vi gör idag.
Oavsett mjölken är de ialla fall underbara djur!
Det blir inte mycket skrivet här. Kan bero på att vi håller på med viktigare saker så som att leva oss in i hur grönsakerna i landet tycker och tänker! 
På påskdagen bjöds det på kakkalas i trädgården här på gården. Man måste ju hålla sig väl med sina grannar och vår taktik är att muta dom med lite sötsaker då och då. Förra gången gav det gott resultat, vi bjöd nämligen på kakkalas sommaren då vi flytta in och sen dess har alla varit mycket snälla! Men eftersom det var snart 4 år sedan kände vi att det nu var dags att fylla på deras sockerbehov igen. Dessutom ordnade vi med tävling I "Eggroling", en engelsk påsktradition som går ut på att rulla kokta ägg ner för en kulle, vinnaren är den som kommer längst utan att ägget går sönder.
Oj va länge det känns som om vi har vankat och väntat på att den sista geten Asta skulle killa! Det har varit ett väldigt passande för vi har ju inte haft en aning om när hon skulle behaga att klämma ut killingen. Men de senaste dagarna var hon så sur och obekväm att vi tänkt
e att nu bara måste den komma! Och vipps så var hon här, en splirrans ny liten lurvig tös! Mor Asta är ju rutinerad så det gick väldigt bra. Ines kommer hon nog att få heta, en av grannarna heter det men jag hoppas hon tar det som e
n komplimag! Grannen alltså. Den först killingen som vi kallar Fearnley, efter Hugh Fearnley Whittingstall, från tv-serien River Cottage eller det Goda livet som svt kallar det, kommer nog uppskatta en lekkamrat. Hans mor Agnes tycker mest att han är en plåga som hon har fått för sina synders skull. Han är dock en mycket trevlig liten get och vi övar han nu i att uppföra sig bland folk vilket kan behövas med tanke på att han kommer få gigantiska horn!
Inlägg
Alla kommentarer
