Varje år går distansloppet Billingeritten av staplen här i Vallehärad och jag har alltid privilegiet att beskåda denna rafflande tävling från första parket, närmare bestämt min egen trädgård. Och som på alla stora hästkapplöpningar krävs förstås en storhatt och ett glas champangen, där av utstyrseln! Lite vardags lyx måste man ju unna sig även som torpare, det blir ju inte så mycket flärd här ute så man får passa på när det bjuds. I år sken solen och det hela kunde avnjutas ute, men vid regn kan man sitta och titta ifrån VIP loungen, alldså glasverandan.Jag kan tänka mig att passagen genom vår trädgård troligen är den svåraste sträckan på det 12 mil som skall ridas. Ryttare och häst måste vara i absolut toppform och välbalans för att klara av följande störningsmoment : skällandehund, höns som flyger runt i panik, katter som sover mitt på vägen, får som står och bräker i syrenbuskarna och en smått galen människa med jätttehatt som skriker "Heja, Heja"!
Inlägg
4 kommentarer:
Underbart!!!! =)
Kramar från "lilla Hemmansägarn´"
Många störningsmoment som sagt, framförallt av den fagra donnan som distraherar dem till förlust.
Putsen på näsan ska försvinna detta året. Vi får göra vårt bästa för att riktigt njuta av alla bra saker som ändå händer. Sista spurten nu! Sen är vi klara biologer...!
Du är för gullig!
Mitt Ascot!!! Ha ha, love it! Nästa år hoppas jag på en inbjudan till detta tjusiga arrangemang!
Skicka en kommentar