De växer så det knakar här på gården. Vi har ju en nyrenoverade
glasveranda som jag med glädje har sett framemot att få sitta och njuta av
vårsolen i. Men det har inte blivit något av det för min del då jag omöjligt
får plats bland all sådd som står högt och lågt där.De spirande små gröna skotten njuter dock mycket
av vårsolens värme där inne. Engelsmannen lägger nu mer all sin tid på att kärleksfullt
vårda och ömsint skola om dem i större krukor allt eftersom. Som vanligt får
jag stå tillbaka en tid och tålmodigt vänta på att förälskelsetiden han har med
sin trädgård så här års ska gå över. Till hösten är det återigen mig han ägnar sin
omsorg och uppmärksamhet. Sånt får man ta när man lever med en
trädgårdsälskare. Men till min stora glädje börjar det nu bli dags för många av
skotten att flytta ut från verandan. Så snart kanske jag får plats att sitta
där, njuta i värmen och vänta in hösten.
Efter många år med romantiska lantlivsdrömmar tog jag tag i saken och flyttat till en liten gård. Frågan är hur romantiskt det är?
I mina memoarer skriver jag om livet på gården. Om människorna,djuren, grönsaksodling, naturen, renovering av det gamla huset och annat smått och gott.
Jag är utbildad biolog med inriktning mot etologi (djurens beteende) och djurvälfärd. Där av mitt intresse för djur och djurhållning på djurens villkor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar