Badrums bestyr.

Vi är ju inte riktigt färdiga med bygget ännu, främst saknar jag en dusch! Nu blir det till att promenerat till Enbacka för att tvaga sig. Det är inte så långt men det känns väldigt omotiverande att ta sig dit på morgonen så det blir mycket vaskande i handfatet här. Så för att mina klasskamraters skull får vi jobba på så att det blir en duch här hemma snart. Danny är dock snabb med att kakla så snart kan det nog vara klart. Sen saknar vi en lampa i hallen vilket gör det lite extra stressigt på morgonen när man i mörkrat skall hitta bilnycklarna så snart hoppas jag att elektrikern kommer tillbaka också . Själv skall jag ta tag i att måla köksluckorna, det är ett tråkigt jobb så jag tycks aldrig bli klar. Till sist är det alla småsaker så som att spika fast lister och måla golvfodren en sista gång, men efter ett tag ser man inte de där sakerna längre vilket är den bidragande orsaken till att det aldrig heller blir gjort, detta beteeende har jag ärft av min mor. Sen vet jag inte riktigt vad Danny fick för sig, för som om vi inte hade nog att göra började han också idag att renovera köket på Enebacka. Han har anlitat sin far och mor som nu är här och hjälper till i två veckor.

Nej själv tar jag det lungt ett tag och väntar in våren, tills dess får det vara "öppna" hyllor i köket.

Vem gäckar i natten?

Mörkret sänkte sig över kullarna och jag kröp till kojs vid 23:00 för att få några få timmars sömn. Jag skulle infinna mig på Ica Maxi klockan 05:00 nästa dag vilket innebar att väckarklockan skulle ringa redan vid fyra snåret. Snart sov jag sött men vid halv ett väcktes jag av vår vakthund. Fosseys stod vid fönster, ihärdigt skällande och morrande, stirrande ut i den kolsvarta natten. Själv såg jag inget där och avfärda därför hundens larm och lade mig åter för att sova, men Fossey ville inte slå sig till ro utan fortsatte ihärdigt. Det var då jag hörde det, ett svagt dunkande någonstanns i bakgrunden. Vad kunde det vara, det blev tyst enstund men så var det där igen - dunk, dunk. Danny tog sig upp för att ta en titt uppe på vinden, kanske kunde det vara en fågel som tagit sig in men inte ut? Han var borta i allevigheters kändes det som och Fossey bara fortsatte att skälla, men Danny hitta inget där uppe så vi försökte åter igen att sova. Tiden var nu halv två och jag började känna mig stressad över att hinna få lite sömn. Fossey var dock helt på andra tankar det gick inte alls att lugna honom och så vad ljudet där igen, dunk, dunk. Kunde det vara sant det där Systen berättat om hur hon en natt här hört hur något dunkat i trappan upp till vindet? Ett dunkande som skulle kunna vara det kvarlevande ljudet från olyckan då den tidigare ägarinna Edit handlöst föll ner i trappan och dog? - Dunk, dunk, nu var jag rädd, snälla Edit lämna oss ifred och gå vidare bönade jag. Danny bestämde sig för att ta ännu en titt och gick upp, de var då han tittade ut genom fönster och såg något stå alldeles utanför! - Stina kom och titta, en Älg! Jag for upp ur sängen, mycket riktigt där stod något stort och mummsa på vårna gräsmatta men det var något som inte stämde för älgen hade en lång svans och fyra vita ben. Nej det var inte en älg men väl så en häst, -Danny hästarna är lösa! Nu hade klockan passerat två på natten och ute i mörkret sprang vi i pjamas och jagade hästar.


Det dunkade ljudet var ljudet av Pontus hovskrap i marken för att få bort snön i desperat jakt på gräs. Fossey visade sig alldså vara en alldeles utmärkt vakthund!

Så var det bara en kvar.

Det ligger återigen sorg över vår lilla gård. I morse tackla ännu en höna av, trots en natt med intensivvård varannan timma. Vi märkte att Nanncy var lite hängig till att börja med men jag hittade inga yttreproblem, sen gick det utför och hon gav tillslut upp. Vi hoppades in i det sista för vi hade ju bara två hönor kvar efter att systerns mördarhund satt tänderna i Ava. Nu ser det väldigt tomt ut på pinne i hönshuset, bara en Tupp och en höna i ett jätte stort hönshus. De skall bara veta vilket ansvar det bär på sina axlar, utrotniningshotade till på köpet blir deras uppgift att bli fler ännu viktigare. Någar ägg kan vi glömma att vi få på ett bra tag, på grunda av årstiden fick vi endå bara ca 1 ägg i månaden och om det nu skall bli fler hönor i hönshuset bör vi nog inte äta upp dem. Efter förlusten i höstas började vi leta runt för att se om vi kunde köpa in lite nya hönor men det finns vissa nackdelar med att ha en hotad art för alla håller hårt i de få hönor som finns. Tuppar är lättare men hönor är det allmän brist på, i hela sverige fanns det bara en säljere och det var förstås på Gotland, inte en dagsutflykt precis.

Nu är vi mest oroliga att det skulle vara något smittsamt som Nanncy drabbats av men än så länge ser Frank och Mia ut att ha hälsan i behåll.

God Jul & Gott Nytt År!

Bättre sent än aldrig för det blev ju ingen jul hälsning då Telia kopplade bort mig från omvärden den 23 dec och lät mig återta kontakten först två veckor senare. Det var med andra ord mycket tyst och stillsamt ute i stugan under julhelgen. Men internetbolaget slog telias bortkopplings längd då jag först idag åter igen kunde surfa ut i världen.

Jag jobbade helgen innan inflyttning så Danny fick flytta själv med lite hjälp från goda vänner. När jag senast såg huset var det en byggröra men när jag kom hem var det lite som att vara med i ett "homestyling program" för jag steg in i ett helt nytt hem med möbler och allt och en sprakande brasa i vardagsrummet. Länge kändes det inte som att det var vårat utan som om vi hyrt en liten stuga i fjällen. Ni som har fler än ett rum i ert boende, glöm ej att uppskatta det fina i att kunna gå in i ett annat rum och stänga en dörr. Och tänk vilken lycka med toalett inomhus, att i värmen kunna gå dit på natten när blåsan trycker på utan att först behöva gå ut i kylan och sladda i leran för att få slå en drill.

Julen firades med Danny, modern och storasystern, sittandes i soffan
framför brasan, ätandes stora mängder godsaker. Jag har verkligen tagit jullovet på störsat allvar genom att inte lyfta ett finger när det gäller husbygge då jag tycker vi alla var väl värda att ta en paus.

Ni har ju missat endel händelser som jag lovar att skriva om plus att jag likt en sann bloggare ju måste ge er ett lite "hemma hos" reportage!


Bästa julklappen någonsin är helt klart detta huset från Mor och Far!