Så var det bara en kvar.

Det ligger återigen sorg över vår lilla gård. I morse tackla ännu en höna av, trots en natt med intensivvård varannan timma. Vi märkte att Nanncy var lite hängig till att börja med men jag hittade inga yttreproblem, sen gick det utför och hon gav tillslut upp. Vi hoppades in i det sista för vi hade ju bara två hönor kvar efter att systerns mördarhund satt tänderna i Ava. Nu ser det väldigt tomt ut på pinne i hönshuset, bara en Tupp och en höna i ett jätte stort hönshus. De skall bara veta vilket ansvar det bär på sina axlar, utrotniningshotade till på köpet blir deras uppgift att bli fler ännu viktigare. Någar ägg kan vi glömma att vi få på ett bra tag, på grunda av årstiden fick vi endå bara ca 1 ägg i månaden och om det nu skall bli fler hönor i hönshuset bör vi nog inte äta upp dem. Efter förlusten i höstas började vi leta runt för att se om vi kunde köpa in lite nya hönor men det finns vissa nackdelar med att ha en hotad art för alla håller hårt i de få hönor som finns. Tuppar är lättare men hönor är det allmän brist på, i hela sverige fanns det bara en säljere och det var förstås på Gotland, inte en dagsutflykt precis.

Nu är vi mest oroliga att det skulle vara något smittsamt som Nanncy drabbats av men än så länge ser Frank och Mia ut att ha hälsan i behåll.