Vem gäckar i natten?

Mörkret sänkte sig över kullarna och jag kröp till kojs vid 23:00 för att få några få timmars sömn. Jag skulle infinna mig på Ica Maxi klockan 05:00 nästa dag vilket innebar att väckarklockan skulle ringa redan vid fyra snåret. Snart sov jag sött men vid halv ett väcktes jag av vår vakthund. Fosseys stod vid fönster, ihärdigt skällande och morrande, stirrande ut i den kolsvarta natten. Själv såg jag inget där och avfärda därför hundens larm och lade mig åter för att sova, men Fossey ville inte slå sig till ro utan fortsatte ihärdigt. Det var då jag hörde det, ett svagt dunkande någonstanns i bakgrunden. Vad kunde det vara, det blev tyst enstund men så var det där igen - dunk, dunk. Danny tog sig upp för att ta en titt uppe på vinden, kanske kunde det vara en fågel som tagit sig in men inte ut? Han var borta i allevigheters kändes det som och Fossey bara fortsatte att skälla, men Danny hitta inget där uppe så vi försökte åter igen att sova. Tiden var nu halv två och jag började känna mig stressad över att hinna få lite sömn. Fossey var dock helt på andra tankar det gick inte alls att lugna honom och så vad ljudet där igen, dunk, dunk. Kunde det vara sant det där Systen berättat om hur hon en natt här hört hur något dunkat i trappan upp till vindet? Ett dunkande som skulle kunna vara det kvarlevande ljudet från olyckan då den tidigare ägarinna Edit handlöst föll ner i trappan och dog? - Dunk, dunk, nu var jag rädd, snälla Edit lämna oss ifred och gå vidare bönade jag. Danny bestämde sig för att ta ännu en titt och gick upp, de var då han tittade ut genom fönster och såg något stå alldeles utanför! - Stina kom och titta, en Älg! Jag for upp ur sängen, mycket riktigt där stod något stort och mummsa på vårna gräsmatta men det var något som inte stämde för älgen hade en lång svans och fyra vita ben. Nej det var inte en älg men väl så en häst, -Danny hästarna är lösa! Nu hade klockan passerat två på natten och ute i mörkret sprang vi i pjamas och jagade hästar.


Det dunkade ljudet var ljudet av Pontus hovskrap i marken för att få bort snön i desperat jakt på gräs. Fossey visade sig alldså vara en alldeles utmärkt vakthund!