Sorg på gården.

Vår älskade bagge Mr Darcy har tagit ner skylten. Jag som tänkt att vi
skulle få sällskap av varandra under många år fram över. Men det ville sig inte så, dagar som dessa önskar man att man inte hade ansvar för djur. Det är hemskt jobbigt att se ett djur lida och samtidigt känna sig maktlös. Vetarinärvården för lantbrukets djur är av förståliga skäl långt ifrån sällskapsdjuren. Det finns inte lika mycket kunskap om dem och attityden är helt annorlunda. Hade det varit en häst eller hund hade det troligen inte tagit veterinären fullt så långt tid att komma och avliva. Olika djurarter värderas så olika tyvärr trots att deras lidande är lika stort.

Danny fick sitta och vaka i stallet under natten, inbäddad i sovsäck och med en värmeflaska eftersom det var -10C kallt den natten. Jag har allt hittat en bra karl. Han påpekade dock senare att jag minsan inte försett honom med en kopp te också.

Visst har vi haft mycket trubbel med Mr Darcy men det var det värt. Han borde tillexempel döpts till Mr Houdin istället då han var en riktig utbrytar kung. En ordentlig trädörr var ingen match, han stångade helt enkelt tills dörrkarmen och gångjärnen flög all värdens väg. Elstängsel med många trådar hoppade han smidigt över eller sprang rakt igenom, ullen isolerar nämligen väldigt väl. Mr Darcy var nog en av världens kelsjukaste bagge, han ville alltid ha kli bakom öronen och ligga i knät.

Som tur är kastarerade vi Erik i februari, så nu när han blev av med sitt

sällskap kan han få flytta in med tackorna. Dock kommer det att dröja till maj månad då baggar fortfarande kan vara fertila ca 3 månader efter kastration, de gömmer helt enkelt lite någonstans, men ingen vet var. Finurligt måste jag säga!

Vi skickade Mr Darcy på obduktion så nu väntar vi på mer svar.