Lycka till!

Nu åker jag till jobbet och lämnar desssa godingar hemma.

Vi får väl se om middagen står på bordet när jag kommer hem.

Öglunda blodbad.

Denna horribla syn mötte dom som körde över våran gårdsplan igår. Vilka tankar dök upp undrar jag? Rena blodbadet, har det möjligen slaktat något av alla djur för att få middag på bordet? De fick väl tillslut nog av getterna kan man tänka. Nej föresten, det verkar osannolikt för frun i huset ju är en sån där vegetarian. Nä, men med tanke på att mannen i huset är Engelskman så är nog ett mord mer sannolikt. Man har ju sett hur det går till i Morden i Midsomer. Ja det var ju bara en tidsfråga, för tvingar man en Engelskman att bara äta grönsaker när han alldra helst bara vill sätta tänderna i en Bloody Beef så ligger man tids nog själv där på tallriken. Undra vem som flyttar in här näst?

Men getterna äter fortfarande träd och jag skriver vidare på mina memoarer så vad är det då som har hänt?

Jo ytterligare en klumpigt olycka förorsakad av mig (förstås)då jag lyckades snubbla över den nyöppnade hinken med 10 liter falurödfärg.

Bråda dagar

Sommaren är slut vilket innebär att trädgårdsmästaren slutat påta i slottsträdgården för det här året. Istället skall han nu bli heltidsfar medans jag åter vänder till en tillvaro med väckarklocka, bilpendling, tidsredovisning, papper högar att vända och kalla fötter. Något  jag dock ser fram emot mycket är att få sitta ner och äta varm mat i vuxet sällskap när det är lunch. Inte sporadiskt kasta i sig en tugga mat som sedan länge kallnat.

Jag väntar dock med jobbstarten till i mitten av oktober. Detta innebär att hela familjen har några veckors ledig tid tillsammans hemma. Eftersom som lilla drängen  än så länge har skapat mer arbete än han har bidragit med här på gården passar detta utmärkt. Så nu ska vi få gjort allt vi annars skulle haft en hel sommar på oss att göra. Det är således intensiva dagar nu.

Ett axplock från listan är, stängsla in getter, ströbäddsutgödsling, målning inne och ute, skörd, hönsspa och storstädning av hönshus, stängsla ute getter, fälla träd och ordna med ved, förstärka getstängsel, storstäda huset, sätta in innanfönster, köra skrot till tippen, ytterligare förstärkningar av getstängsel och så vidare och vidare. Stängsling är en följetong som aldrig tycks ta slut. Jag återkommer om detta.

Skenet bedrar

Jag vet något som denna ko inte vet, nämligen att dessa äpplen inte är värt besväret. De må vara otroligt  vackert röda där det hänger. Äpplena liksom lockar på en att komma och smaka. Men ack så skenet kan bedra för dessa skönheter smakar förfärligt. Det kan nog många på byn intyga för jag tror inte det finns någon som inte lockats upp till detta träd för att smaka. Så väl folk som fä.

Utsikt

Utsikten från mitt blivande sovrums fönster.

Gissa om jag längar efter att få flytta in.

Den fina hästen går på sommarbete hos oss.

Ringblommmor och bilresor.

Ringblommor kan man aldrig få för mycket av. Dom självsår sig i vårat trädgårdsland och vi låter de växa kvar så länge de inte står helt i vägen för det grönsaker vi odlar. På så sätt blir grönskanslandet lekfullt färgglatt och lite vilt. En fin kontrast till den kontrollerande och inordnade odlingen av grönsakerna. Lukten av ringblommor för mina tankar till bilresor hem från sommarstället på höstarna när jag var liten. Min mor plockade nämligen stora buketer som hon tog med sig hem till stan efter helgen.  Hela bilen fylldes då av doften av dessa underbar blommor.

Pionvallmo

En ny favorit är denna pionvallmo som dykt upp som en mycket glad överraskning i vår trädgård. Fröna vi fick av svärmor förra året skulle vara gula welshpoppy men vissade sig vara dessa skönheter. 

Kväll över kullarna.

Örtagården

Skördetiden i grönsakslandet har börjat och i helgen har vi skördat allsköns örter. Det märks att trädgårdsmästaren kan sin sak, för han kommer inte med ett litet knippe dill, han kommer istället bärandes på 1,6 kg dill. Dill som tur är gott, lätt att frysa in och mycket användbart så det lär gå åt. Saken är dock den att detta bara var den första skörden så mer dill lär det bli.


Så om någon behöver en kvist till kräftskivan vet ni  vart det finns att hämta. Några små svarta krukor med Basilika från matbutiken behöver vi inte heller köpa i vinter eftersom frysen nu är full. Det växer så det knakar i växthuset och lägger jag pesto i varenda maträtt i ett försök att göra av med all denna mängd.  

En famn med persilja blev det också. Men även i detta fall var det bara en första skörd. Jag tycker att vi borde börja sälja till den lokala grönsaksbutiken för dessa mängder är långt mer än man behöver i ett hushåll under ett år.  Förutom dill, basilika och persilja skördades även timjan, dragon, mejram och koriander. Koriandern hade dock hunnit gå i blom och det gav bara en liten skörd. Inför nästa år får vi jobba mer på just den kryddan.

Persiljefamn

Orm snuvad på middag

I söndags när jag höll på att arbeta mig igenom den nu mer aldrig sinande tvätthögen hörde jag hur Trädgårdsmästaren stod ute på gårdsplanen och gastade. Vad i all sin dar har fått honom att lämna sitt grönsaksland, var det första jag tänkte. I nästa stund stormade han in i huset och bad mig komma med ut fort eftersom hunden och katterna stod och nosade på en orm. Det visade sig vara en snok som tur var. 

Värre för den stackars ormen skulle det också visa sig bli. För i min välvilja att flytta ormen undan en vass katt, en närgången hund och en högljud trädgårdsmästare skrämde jag ormen så pass att hans nyligen svalda middag återigen såg dagens ljus. Bredvid ormen i hinken låg nämligen plötsligt även en levande men illa tilltygad groda. Här gäller det att göra lidandet kort för den stackar grodan tänkte jag och drämde till den ordentligt med en trästolpe.

Ormen placerades sedan på ett lugnare ställe med sin nu stendöda middag. Det visade sig dock att ormen inte var vidare sugen längre för när chocken släppt gav han sig av utan att återigen inmundiga denna franska delikatess. Han hade väl tappat matlusten efter uppståndelsen kan jag tänka och var nog även ointresserad av dödabyten.

Midsommar

Blå vår

Alldeles nyss var det snö överallt men så fort den försvann från marken börjar naturen sprudla av vårtecken. I vår skogshage börjar nu de älskade små blåsipporna slå ut. Det hinner bli nästan blått på marken innan vitsipporna tar över. En liten stund blommar dom tillsammans i ett vackert vitt hav med blå prickar.





Katten Millie följer gärna med ut på en promenad

Tänk om.

Drömhuset i Old Amersham

Tänkt att jag för länge sedan bodde i England. Det är närmare bestämt  åtta år sedan nu. Jag tänker ibland hur det skulle vara om vi blivit kvar där, engelsmannen och jag. Då önskar jag att vi hade bott i detta lilla Cottage. Jag drömde i alla fall om att få bo i just detta hus under min tid på ön. Huset låg i en liten stad som hette Old Amersham. Staden låg en bit ifrån där vi bodde och ibland åkte vi dit på utflykt.

Välskött trädgård i Latimer

I närheten fanns även en liten by som hette Latimer och den var som tagen ur ett avsnitt av morden i midsummer.Faktum är både Latimer, Amersham och  flera platser runt om kring  var populära inspelningsplatser för just denna tv-serie. Så frågan är om det inte var en väldans tur att vi inte blev kvar för då hade vi nog varit döda för länge sedan. För engelska byar må vara pittoreska men man går aldrig säker.  En vacker dag bjuder grannfrun på afternoon tea och sånt slutar alltid med ett mord.

Det som göms i snö...

Äntligen har nästan all snö töat bort i vår trädgård.

Till min stora förtjusning hitta jag dessa fina droppar i en solig söder slänt .
Det finns hopp om en vår trots allt!

Vår lille dräng

Det har sannerligen inte blivit mycket skrivet i dessa memoarer på sista tiden. Inte för att det funnits lite att skriva om, snarare tvärtom.  Det har istället hänt så mycket här att jag inte hunnit skriva. För i februari anlände vår lille dräng till gården.  Lite för tidigt bestämde han sig för att det var dags att komma ut, varför gå och dra på saken?  Hans mor klagade ju redan dagligen på att hon inte orkade konka runt på han längre och hans far skulle snart börja påta i slottsträdgården.

Snäll som han är lät han mor sin jobba den sista planerade arbetsdagen innan ledigheten. Han unna henne även att den kvällen vila ut på soffan efter jobbet så hon kunde se sista avsnittet av på spåret. Men vid midnatt fick det vara nog med vilandet, då meddelade han mor och far att han var på väg och sen gjorde han sig redo för den stora färden.


Det är bra med en dräng som tycker om får. 

Resan gick väl och han har nu bott in sig utan större problem på gården. Han har redan börjat närvara vid det dagliga arbetet på gården även om han inte spelar en så aktiv roll ännu. Tydligen är djurskötsel  en mycket sövande syssla som man tydligen gärna sover sig igenom.  Detta är något hans föräldrar fortfarande har överseende med men som gårdens nya dräng får han allt tids nog börja hålla sig vaken och hjälpa till.  

I väntan på våren

Januari, februari , och mars är en enda lång väntar på våren. Särskilt  jobbig är väntan i slutet av februari för då har man redan väntat länge men samtidigt är det väldigt långt kvar. Det finns sällan några vårtecken alls i februari jämfört med mars som i alla fall kan bjuda på en liten snödroppe om man har tur. För att göra väntan lite lättare kan man göra minivår på sitt fönsterbräde genom att ta in en gren av ett träd och sätta i vatten. Man får vänta en stund även här men så småning om börjar det spira. På mitt fönsterbräde med utsikt över en snöig äng står denna lilla äppelkvist och påminner mig om vad som komma skall och att det är väl värt väntan. 

Frost

 

Tur att en och annan dag så här års bjuder på strålande sol och ett vackert landskap. Det gör vintern lite lättare att genom lida. Man får en liten D-vitamin dos som är välbehövlig så här års. Även vår katt Millie kan tänka sig att lämna sin varma plats på kökssoffan för en promenad i solskenet.